Varje år tar cirka 300 personer livet av sig där man kan finna grunden i mobbning på jobbet. Åt det görs inte särskilt mycket. Under 2009 dog 354 personer i trafiken. Där görs väldigt mycket för stora kostnader. Många av landets arbetsgivare lägger inte ens fem minuter på att reflektera över mobbningen på våra arbetsplatser trots att den är så utbredd och får så allvarliga konsekvenser. Ska vi ha det så?
En av tio säger sig ha blivit mobbad på jobbet. En grupp av personer utesluter personen ur gemenskapen av något skäl och på olika sätt, om och om igen. Dock är det ovanligt att den som en gång blivit utsatt blir det igen på en annan arbetsplats. Att skylla på offret är alltså inte alls relevant.
Orsakerna
Orsakerna till mobbning är organisationer som inte mår bra. Omorganisationer, personalomflyttningar och andra förändringar som inte genomförs så bra eller blir lyckade skapar frustration, ibland stor sådan.
Att människor inte känner kontroll över sin tillvaro, vilket ofta är vanligt i dessa sammanhang, skapar också frustration. Ur det föds försvarsmekanismer. Gruppen går samman för att känna sig starkare, men blir destruktiv genom att snacka skit och hitta någon gemensam att vända sig mot. Toleransen och orken att lösa eventuella konflikter blir låg. Mobbning används för att utöva makt eller som ett slags maktspel för att hantera en konflikt.
Diktatoriska chefer är en annan vanlig orsak. Det menar exempelvis de tre forskarna Gabriel Oxenstierna, Töres Theorell och Stig Elofsson, med kopplingar till Stressforskningsinstitutet. I ett debattinlägg i somras i SvD skrev de om att dåliga chefer som ser sina anställda som utbytbara är vanliga orsaker till missförhållanden. ”Man kan se mobbing som en smygande metod för att få arbetskamrater att sluta sin anställning. Långtidssjukskrivning kan då ses som ett steg ut ur organisationen.”
Konsekvenserna
För den som utsätts blir konsekvenserna ofta allvarliga. Stress, ångest, depressioner, sömnproblem, dåligt självförtroende och koncentrationssvårigheter är vanligt, men också fysiska åkommor som högt blodtryck. Långtidssjukskrivning blir inte bara ett sätt att få återhämta sig, utan något som leder allt längre bort från en normal tillvaro. Man blir ännu mer utanför, när man egentligen skulle behöva få vara ännu mera med.
Enligt forskningen får den som utsätts för mobbning liknande syndrom som våldtäktsoffer, krigsdrabbade och de som har torterats. När chefer mobbar sina underställda får det oftast allvarligare konsekvenser än när kollegor mobbar varandra.
Lagen
Lagen ger i dagsläget inte så mycket hjälp. De lagar som ligger närmast till hands är diskrimineringslagarna som säger att man inte får särbehandla någon negativt på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, handikapp, könstillhörighet, sexuell läggning eller ålder. Och visst kan mobbningen härledas till den typen av särbehandling, men också så mycket annat som faktiskt är uteslutet i lagen enligt praxis från Arbetsdomstolen. Enligt facket är det närmast omöjligt att vinna ett mobbningsmål därför att psykiska besvär är så svåra att bevisa och ofta istället tolkas som det som ska vara undantaget såsom att man inte trivs med jobbet, kollegorna eller chefen.
Om de däremot handlar om provocerade uppsägningar hamnar man i ett annat läge i arbetsrätten. En arbetsgivare får inte varken direkt eller indirekt uppmana någon att säga upp sig. Så även om arbetstagaren själv säger upp sig kan det i vissa fall betraktas som en olaglig uppsägning från arbetsgivarens sida.
Tusentals drabbade varje år
Enligt de fakta de har tillgång till genom upprepade undersökningar, kan man tänka sig att det varje år kommer att vara cirka 5 000 personer som blir nya mobbingoffer. Och 300 av dem kommer alltså att ta sitt liv. Ändå är det få som reagerar.
Vi kan rädda 300 liv
- Jag jobbar med upplevelsebaserade inspirationsföreläsningar och coachning. Jag riktar mig till näringslivet i syfte att utbilda och föreläsa om vad jag kallar ”världens bästa arbetsklimat”. Ur ett organisatoriskt perspektiv tittar jag på hur kränkningar påverkar och hur man kan påbörja en resa mot ett bättre arbetsklimat. Jag startar en process som jag sen vidare gärna deltar igenom personliga möten och coaching. Att prata om mobbning upplevs ofta lite hårt, men i grunden är det ändå mobbning och kränkande behandling jag utgår ifrån. Föreläsningen börjar brett med tankar kring organisation för att smalna av och till slut landa i varje individs ansvar.
Vilka reaktioner får du?
- Det är vanligen tre olika typer. Den vanligaste är de som är relativt neutrala och som inte upplever sig som direkt inblandade eller att de känner till någon mobbning.
- En annan grupp är de som är utsatta. De brukar komma fram efteråt och lite kort berätta om sin situation. Man kan känna att man drar igång något hos dem och att några blir lite ledsna medan andra blir motiverade. Det är hur som helst viktigt att det finns någon som kan ta vid och stötta dem som behöver det. Antingen någon på företaget eller någon som jag.
- Den tredje gruppen är de som anser att det är nonsens och att det är upp till varje individ att klara sig själv. Min uppfattning är att några av dem är de som är med och utsätter andra för mobbning.När är det mobbning?
- När det sker kränkningar mer än en gång mot samma person avsiktligt och när den personen känner sig utsatt. Det är svårt att definiera och därför är det så svårt med lagstiftningen, för man kan inte lagstifta på en känsla.
Allt fler känner sig kränkta. Finns det en risk för övertolkningar?
- Jag upplever att vi är generellt dåliga på att säga till när vi blir arga eller ledsna och på att ta konflikter. Är man tydlig och säger ifrån direkt kan det ta stopp där. Om Pelle säger att Lisa är tjock är det bästa, tror jag, att hon kan säga ifrån i stunden på egen hand istället för att direkt gå till sin chef och säga att hon känner sig kränkt. Jag försöker förmå människor att säga ifrån själva på ett tidigt stadium.
Vilken typ av mobbning finns på arbetsplatser?
- Det handlar ofta om subtila saker; blickar, suckar, hur de säger hej, att de utesluter någon medvetet från att gå med på lunch och sådant. Det handlar mycket om att utesluta någon så att man till exempel missar information och det handlar om ett obefogat maktutövande, att man som chef exempelvis utövar sin makt på ett sätt som inte är bra.
- Det handlar också om ryktesspridning och skitsnack och att man utnyttjar någons svaga punkt. Alla har en akilleshäl tror jag. Jag är exempelvis rödhårig och tidigare var det så att varje gång någon pratade om hår eller hårfärg så gick jag i försvar. Det hade och göra med de gånger som jag blev retad för min hårfärg när jag var liten. Det satt liksom kvar och påverkade mig mycket. Efter att ha arbetat med det här några åt förstod jag vad som hänt och kunde därför börja göra något åt det. Idag kan utan vidare prata om hår! Men som sagt, jag tror att många av oss har en öm tå. Det kan också handla om ett handikapp eller något sådant.
- Människor blir ledsna över olika saker. Vi kan aldrig veta hur det landar. Och talar vi inte om det som utsatta så kan de andra aldrig veta.
Är det som mobbningen i skolan eller vad skiljer dem åt?
- Både ja och nej. När man är vuxen vet man precis hur man gör en annan människa ledsen så på det sätter tycker jag att den grövre. Det är kanske inte riktigt så fysiskt bland vuxna, är det då rapporterar vi det som misshandel.
Finns det några varningssignaler som gör att man kan reagera och stoppa det innan det utvecklas?
- Ja, det gör det absolut. På en arbetsplats där det finns många frustrerade människor kanske beror på omstruktureringar eller dåligt ledarskap kan det vara ett tecken på att man är på väg in i en sämre stämning. På en arbetsplats där det finns en sämre stämning med subgrupperingar, syrliga kommentarer och sådant är risken högre att mobbningen frodas. Där stämningen är god är risken mindre.
- Det är mycket enklare att jobba med det här när det inte finns några problem. Man kan skapa medvetenhet om hur man ska undvika det.
Varför finns det mobbning?
- Det är en vanlig fråga jag får. Ett kort svar är för att det tillåts. Har vi hundra personer i en grupp och två utsatta kanske det är åtta som utsätter. Då finns fortfarande 90 personer kvar som inte gör något. Skulle dessa ställa sig upp och säga ifrån så skulle de åtta som utsätter försöka streta emot men på sikt inte ha en chans. Varje individ har ett ansvar.
Tar man en risk om man vågar säga ifrån?
- Väljer man att ta ställning och inte får med sig någon mer så vet man inte vad som händer. Finns det uppbackning så är det enklare.
- Fenomenet konformitet handlar om människans oförmåga att bryta mot gruppens mönster. Det merparten gör sker med automatik för att det är enklare så. Det handlar om reflektion. Jag brukar avsluta mina föreläsningar med att be människor att reflektera.
Kan man tänka på att det lika gärna kunde vara man själv som var utsatt?
- Ja, absolut. Anledningen till att man mobbar kan vara att slippa undan själv. Det innebär vidare att vem som helst kan bli utsatt!
Har den utsatte något ansvar? Man kanske blir utstött för att man luktar illa, beter sig illa eller så?
- Om någon faller utanför ramarna för det anses normalt så är det ju chefens ansvar att ta det svåra samtalet. Gör han eller hon inte det så kommer det förmodligen att börja snackas och då är det igång.
Är mobbning vanligare i någon typ av bransch, något yrke, typ av organisation eller liknande?
- Tittar man på det som finns skrivet så pratar man ju om kvinnodominerade yrken i statliga och kommunala verksamheter som vanligast. Finns det frustration bildas grupperingar och då uppstår vi-och-dom-fenomen och det blir okej att snacka skit.
Det finns ju olika typer av mobbning, personlig och arbetsrelaterad. Vilken är värst?
- Det är nog helt individbundet. Är det mobbning så är det så illa att det är som att välja mellan pest och kolera. Det bryter ner människor och kan leda till långtidssjukskrivningar och depressioner. Cirka 300 människor tar livet av sig varje år på grund av det som händer, enligt SCB.
Vem har ansvaret för att mobbningen upphör?
- Det är i allra högsta grad en ledarskapsfråga. Det är deras ansvar att ta i den här ofta mycket heta potatisen. Sedan är det också så att det är en ansvarsfråga för varje individ. Finns du i ett sammanhang där det finns mobbning och kränkningar så är du en del av problemet om du inte tar ställning emot.
Vad kan man göra om man blir utsatt?
- Det man kan göra är att dokumentera. Skriv ner datum, klockslag, vad som händer, när det händer och så vidare. Det är mycket enklare om man har det när man ska gå och söka hjälp hos till exempel facket. Men allt för få får den hjälp de behöver.
- Om man är utsatt är det viktigt att man behåller livet utanför jobbet. Man ska se till att behålla fritidsintressen, sina vänner och inte stöta bort utan söka hjälp. Det kräver väldigt mycket av en och är jättesvårt att ta sig igenom sådant här.
När ska man ge upp?
- När det kommer till mobbning så finns alltid en maktobalans. Det är svårt att ändra på det faktum och i det läget har det man säger ingen effekt. Saknas uppbackning från kolleger och chefer är det oerhört svårt, det är svårt ändå! Ju mer jag arbetar med det här ju mer känner jag att det är rätt att lämna arbetsplatsen när man råkat ut för mobbning och inte får någon backning. Det är allt för tufft att vara kvar…
Är chefer ofta mobbare?
- Utan att veta så tror jag att det är ganska vanligt.
Vad är det som gör att chefer inte tar tag i det?
- Det handlar om osäkerhet, att man inte vågar, inte kan. Men man har det ansvaret.
Vad skulle du vilja säga till de som mobbar andra?
- Jag träffade en gång en man som på sin hemsida beskriver sin historia. Han gick från en helt vanlig omtyckt anställd till, sjukskrivning, långtidssjukskriven, byte av stad, tappade fritidsintressen och vänner och sist förtidspension… Det förstör liv!
Läs mer om Jesper Svensson och hans arbete på hans webbplats.
Vi vinner sällan sådana fall
Claes Jansson är enhetschef på LO-TCO Rättsskydd. Han om någon vet hur svårt det är att vinna rättstvister som grundar sig på mobbning. Enligt honom beror det inte minst på att lagstiftningen undantar psykisk ohälsa som arbetsskada.
- Jag tycker inte att man ska ha undantag för psykiska sjukdomar i lagen. Varför ska inte de betraktas som vilka sjukdomar som helst?
Får ni in många ärenden om mobbning hos er?
- Vi har många ärenden om psykisk ohälsa, men inte så många om mobbning även om vi vet att det finns många. Dels har benägenheten att anmäla arbetsskador gått ner drastiskt och det avspeglar sig kanske särskilt i mobbningsärenden. Ska man anmäla en sak och sätta igång en process som är ganska stor och smärtsam, så tror jag den mobbade överväger om det är något nytta med det. Man känner kanske till att det är svårt att få det godkänt.
- Vi vet ju att för de som är eller har varit utsatta så är det väldigt jobbigt att redogöra för vad man varit utsatt för en gång till. Det ska utredas och man kommer att bli ifrågasatt. Då vill man hellre lämna det bakom sig.
Vad gör ni när ni får sådana ärenden?
- Ofta går det ju i varandra med psykiskt ohälsa och när det gör det, försöker vi mer fokusera på arbetsbelastningen just för att det är så svårt med bevis när det gäller mobbning. Blir det bara fokus på mobbningen så kan det gå fel.
Anser du att lagen är för tandlös för att komma åt mobbning på jobbet?
- Ja, lagen har ju de här undantagen angivna såsom att man inte trivs med arbetsuppgifterna, sin chef eller arbetskamraterna och är det då mobbning är det lätt att man hamnar på dessa undantag.
- När det gäller hör arbetsbelastning är det klarare. Blir man mobbad så vantrivs man nog med arbetskamraterna och då säger praxis att om det verkligen är mobbning så är det inte undantag, men det gäller att kunna styrka det.
- Om vi har ett öppet arbetsskadebegrepp så är det inte längre rimligt att man undantar psykisk ohälsa.
Så det är problemet för rätten, att bevisen inte är tillräckligt tydliga?
- Ja och om det dessutom är ens chef som mobbar en så krävs det ännu mer, för då hamnar man ofta i det att chefens mobbning bara är ett sätt för chefen att leda och fördela arbetet. I och för sig ligger det i chefsrollen att säga till om man inte är nöjd med ens arbete. Man ska till exempel absolut inte säga att man fått lägre lön för att man är mobbad, för då anser domstolarna att det är bristande arbetsuppskattning.
Det sägs ibland att det går inflation i att känna sig kränkt. Finns det en risk att det missbrukas?
- Kan jag i viss mån hålla med om. Det är klart att det finns en sådan risk. Men olika människor uppfattar saker olika. Arbetsmiljöverkets föreskrift tar mer sikte på hur den utsatte tolkar situationen. Någonstans går också gränsen för en rå jargong. Det är kanske inte helt okej att skämta om invandrare eller bögar till exempel. Där har arbetsgivaren ett ansvar att ingen känner sig utsatt.
Vilka lösningar brukar era ärenden sluta med?
- Vi vinner en del sådana fall, men huvuddelen förlorar vi. Det beror framförallt på bevissvårigheterna. Man hittar ingen som vill vittna utan man står bara med den mobbades berättelse. Det blir ord mot ord.
Går arbetsgivarna i försvar eller vill de samarbeta med er?
- Både och. Det är ofta så att de säger att de inte förstått att det var så illa. Ofta har de haft någon från personalavdelningen som försökt utreda, men vi kommer ju in väldigt sent. Det blir aktuellt först när man varit sjukskriven länge eller det är en arbetsskada. Det är lite konstigt att arbetsgivarna inte tar tag i det, för det allmänna tar ju hand om försäkringsfrågan.
Ingen risk för skadestånd alltså?
- Nej, den frågan är oftast löst för att den utsatte har slutat eller köpts ut.
Vad tycker du att man ska göra om man är utsatt?
- Dokumentera. Det är alltid svårt att hitta vittnen som kan bekräfta, särskilt om det är chefen som mobbas.
Hur får man dokumentera?
- Du får spela in saker där du själv deltar, i alla fall ljudupptagning. Telefonsamtal är också okej. Men du får inte spela in andras samtal dolt exempelvis genom att bugga ett rum eller lämna kvar en mobiltelefon och gå ut.
Vad önskar du ska hända för att förbättra det här?
- Nu har vi ju tröskat med det här med mobbning länge och inget har egentligen skett. Varken Arbetsmiljöverket eller statsmakten har gjort något för att komma tillrätta med det. Inom skolvärlden har det ju hänt en hel del. Är det inte dags att det händer något inom arbetslivet också?
Fyra berättar om mobbning
För en tid sedan efterlyste vi några berättelser och fick en hel del svar. Alla är anonymiserade förstås och här är de fyra vi valt att publicera:
Chefen ville rensa
UTSATT: Bodil berättar om en arbetsplats där verksamheten gick bra men behövde utvecklas. Initiativ till förändringar och förbättringar kom snarare från medarbetare än från någon chef. De trodde alla att förslag som skulle göra att företaget kunde sälja mer och tjäna mer pengar skulle vara välkomna, men chefen var kylig från första stund.
Istället vändes initiativet mot de medarbetare som kommit med förslag och i efterhand tycker Bodil att det är tydligt att särskilt de som kom med de bästa förslagen blev extra utsatta. Chefen kunde förstås inte ta att andra var kompetenta utan kände sig nog hotad. Så istället för att ta tillvara de goda idéerna, började chefen anklaga dessa medarbetare för diverse osanna saker och bete sig väldigt lynnigt.
- En kollega kom till jobbet en morgon och då var hans arbetsplats bara borta. När han gick in till chefen och frågade vad som pågick svarade chefen att ”då har du väl ingen plats då” och ville sedan inte prata med om saken. Vi var alla ganska chockade.
Den kollegan var först med att bli sjukskriven, men flera skulle följa.
- Jag hörde personligen chefen säga att det var bra därför att då kunde man ”rensa lite i träsket”.
Chefen hade alltså bestämt sig för att jävlas med folk så att de blev sjukskrivna och sedan göra det omöjligt för dem att komma tillbaka. Företaget gick i konkurs under lågkonjunkturen.
- Chefen fick ett nytt chefsjobb och jag slutar aldrig att undra vem som rekryterade utan att ta in relevanta referenser. Eller så kanske den här typen av ledarskap ses som bra på något sätt.
Bodil själv var sjukskriven i drygt sex månader, fick hjälp av en psykolog och arbetar idag inom en helt annan bransch där hon trivs bra.
Grupptrycket svårt att värja sig från
MOBBAREN: Martin berättar hur de hade en lite udda person på jobbet. Vi kan kalla honom Hans.
Han var udda på det viset att han inte var så särskilt social och inte gärna deltog i de andras skämt. Däremot störde han ju direkt ingen. Hans ägnade sig åt sitt jobb och det gjorde han bra.
Men för kollegorna blev han ju en sådan där som avvek och när Hans goda resultat kom på rad kände sig några lite stressade. Konsekvensen blev att ett par började jävlas med Hans och snart hade flera hakat på.
- Vi gjorde ganska elaka men barnsliga saker. Limmade fast hans gamla portfölj på kontorsstolen och sådant skit. Nu i efterhand skäms man, men när man var mitt i det så kändes det så självklart att man skulle välja gruppen. Att ta ställning mot var liksom inte ett alternativ.
Det hela tog en ändelse med förskräckelse på en personalfest då Hans fick lite för mycket att dricka och hämningarna plötsligt släppte. Han hamnade i slagsmål med ett par andra och blev till och med anmäld för misshandel, något som sedan drogs tillbaka. Chefen kontaktade företagshälsovården och lösningen blev en lång sjukskrivning.
Hans kom inte tillbaka till det jobbet mer och Martin vet inte vad som hände med honom senare.
Skam den som vågar
DEN SOM SA IFRÅN: Torbjörn jobbade som tekniker i ett företag där det i övrigt var många kvinnor. En konflikt mellan några medarbetare, som han själv ansåg vara både onödig och i sak ganska oviktig, var startskottet till att en av hans kvinnliga kollegor blev utfryst på många sätt. Hon fick inte längre följa med på luncher, man fikade utan henne, glömde med flit att ge henne information och hade till och med en pubkväll efter jobbet utan att bjuda henne.
- På måndag morgon satte man upp bilder på anslagstavlan från pubkvällen och talade högljutt om hur roligt man haft. Jag blev förbannad direkt och sa ifrån till dem alla.
Efter det fick inte heller Torbjörn vara med. En tid efteråt anklagade istället två kvinnor honom för att ha gjort sexuella närmanden.
- Som tur var trodde inte chefen på det, tog in en konsult utifrån och jobbade igenom problemet. De två värsta mobbarna, de som var drivande, såg sig då så kränkta att de bytte jobb. Jag är glad att jag sa ifrån och jag skulle göra det igen.
Torbjörn jobbar kvar och har lagt händelsen bakom sig, men hans utsatta kollega har nu gått i pension.
Jantelagen råder
UTSATT: Åsa hade jobbat på en vårdavdelning i många år. Hon var erfaren, kunnig och omtyckt. På många sätt var hon en inofficiell ledare. Så utsågs hon till officiell ledare därför att den som varit chef slutade. Det var inga konstigheter förutom att en annan person med sämre meriter också hade sökt tjänsten och mycket gärna ville ha den.
Efter det började helvetet för Åsa. Hennes utmanare hittade på saker och spred ut om Åsa och folk började tro på dessa falska och otrevliga rykten. Det försvann medicin vid ett tillfälle och anklagelsen föll av olika skäl på Åsa som snabbt ansåg att det var gillrat.
- Jag tog upp problemet med min chef som också tog upp det med andra i personalen. Men det blev inte bättre. Nya påhittade saker, gillrade fällor och illasinnat skitsnack gjorde tillvaron allt besvärligare.
Till slut orkade inte Åsa mer utan lämnade drömjobbet. Chefen tyckte det var synd att hon slutade, men sa sig inte kunna göra något åt situationen.
- Det är klart att jag var oerhört besviken på henne.
En tid senare blev det uppenbart även för de andra att utmanaren var skurken i sammanhanget, men då var det redan för sent.
Åsa orkade själv ta sig vidare och jobbar idag på en klinik på ett sjukhus där hon trivs bra, men hon kan ibland fortfarande känna en viss ledsamhet över att hennes drömjobb där hon trivdes så bra slutade som det gjorde.
Tack till er som berättade!
Från mobbing till utslagning i arbetslivet
Heinz Leymann
Syndabockar: Om mobbing och kränkande särbehandling i arbetslivet
Ingela Thylefors
Mobbing och människovärde
Gunnar Höistad
Mobbing på arbetsplatsen
Lasse Eriksson
Mobbing och våld i verkligheten
Christer Olsson
Undvik mobbing på jobbet
Ilona Björk Bovin
Mobbingboken: ingrip på jobbet
Eva Berlin
Arbetarskyddsstyrelsen:
Kränkande särbehandling i arbetslivet
Mobbing i arbete, avhandling vid Örebro universitet
Louise Svensson
Föreningen Stopp
Det finns en rikstäckande förening som heter Stopp - mot kränkande särbehandling i arbetslivet. De ger stöd åt de som utsatts för kränkningar på arbetsplatsen. Deras webbplats hittar du här.
Källor: Arbetsmiljöupplysningen, Avhandlingen ”Mobbing i arbete”, Prevent, Jesper Svensson, konsult arbetsklimatpajobbet.se, Claes Jansson, enhetschef på LO-TCO rättsskydd, fyra anonyma läsare
